Mats Olssons kriminella amerikaner ges ut på svenska igen

Vad har de amerikanska kriminalförfattarna Ed McBain, Robert B Parker och James Lee Burke med Expressens sportkrönikör Mats Olsson att göra?
För min del allt, och för din del mer än du kanske visste.
Det var på sjuttiotalet som jag först hörde talas om McBain, Parker och Lee Burke, och som så mycket annat har jag Mats Olsson att tacka för det.
Han skrev på den tiden en klassisk popsida i Expressen. Han skrev den mestadels från New York och den var, som jag minns det, införd varje fredag och var för mig veckans höjdpunkt och ingick i en inpinkad ritual.

Jag gick med Expressen under armen, en påse med en ny LP från Skivbaren i ena näven och en påse med Hof från Bolaget i andra näven uppför trapporna till Pub Mysen, bort till bardisken och beställde en BBB och en sejdel öl av Roffe, Siv eller Maud och satte mig i hörnet bredvid jukeboxen och läste Olssons sida - två, ofta tre gånger, hann jag läsa den innan BBB:n kom in.
Olsson höll sig aldrig till ämnet i de där krönikorna, så han ligger bakom inte bara stora delar av min LP-samling från den tiden utan också min syn på bra film, bra mittbackar, bra öl och en hel del av innehållet i mina hyllor med amerikansk kriminallitteratur.

Jag vet ju inte, men vi var nog bra många tusen hard core-fans av Mats Olssons New York-krönikor som började läsa McBain, Parker och Lee Burke, och jag antar att de flesta av oss ansåg att det hörde till det bästa man kan läsa i krimväg.
Men ändå hann vi inte - om man inte läste böckerna i original - mer än bygga grunden på vår samling förrän de svenska förlagens räknenissar såg till att de slutade översättas till svenska.
Av McBain fanns visserligen, fram till i fjol höstas, på svenska femtio delar av hans 87:e-serie.
Och det var just det som gjorde en så förbannad.
Att det inte fanns fem till.

När McBain - eller Evan Hunter som han egentligen hette sedan han bytt namn från det ursprungliga Salvatore Lombino - gick bort i strupcancer 6 juli 2005 hade han skrivit femtiofem romaner om Steve Carella, Meyer Meyer och de övriga i poliskollektivet vid 87:e distriktet i det fiktiva Isola, ett lätt maskerat och lätt igenkännligt New York.
Jag hytter fortfarande med näven när jag går förbi Norstedts bokförlag i Stockholm.
När de efter 87:e-romanen Sista dansen 2001 slutade publicera McBain på svenska påstods det bero på att han börjat skriva sämre.
Skitprat.

I fjol somras kunde alla McBain-fans konstatera att det var skitprat.
Då gav B. Wahlströms - ett förlag som blir allt vaknare på amerikansk kvalitetskrim - ut Mats Blomqvists översättning av vad som blev McBains näst sista bok, Vågspel.
Ingen 87:e-bok, men McBains språk får en att njuta av varje sida.
Och några månader senare gav samma förlag ut Fat Ollies bok, den fjärde sista i 87:e-serien, och den är så pass stark att den i en rättvis värld borde sälja in översättningar även av de återstående fyra titlarna i serien.

När det gäller översättningar av Robert B Parker och James Lee Burke är det bedrövligt.
I amerikanskt original finns massor av böcker av båda.
I mina crimehyllor finns bara tre svenska titlar med Parkers reptilsnabbe Chigagodeckare Spencer, och fem med Lee Burkes expolis i Lousiana - den nyktre alkoholisten Dave Robicheaux.
Och då är ändå Lee Burke en kille som så sent som i fjol fick Edgarpriset för årets bästa amerikanska kriminalroman och nominerades för Pulizerpriset.
Dock: nu har någon här hemma fattat och börjat göra något åt det.
Och även här ligger Mats Olsson delvis bakom.

Sanji Tandan, en av de stora profilerna inom svensk musik, tidigare vd för Warner, hade tröttnat på hur illa ställt det var med svenska översättningar av amerikansk crime och startade Kriminalförlaget.
Som första titel släpptes i höstas James Lee Burkes Släktvapnet i översättning av - just det - Mats Olsson.
Långt ifrån någon av de bästa Robicheauxböckerna, men Olsson fångar Lee Burkes språk och miljöskildringar på ett sätt de tidigare översättningarna inte lyckades riktigt lika bra med.

Även Robert B Parker har skrivit kontrakt med Sanji Tandans förlag. Ännu har ingen ny svensk titel med Parker släppts.
Men jag hoppas och tror att det snart kommer en i översättning. Av en viss Olsson.

* * *

Fotnot: Ovanstående är en något redigerad och uppdaterad tidningskrönika från 2006. Publicerad här för att 1) jag vill lagra en del gamla texter i www-rymden, 2) det är alldeles för vackert höstväder i Borlänge för att man ska sitta inne och blogga. Klagomål mot denna form av textåtervinning beaktas ej men kan ändå för formens skull lämnas under kommentarer.